Hoof It Up!

Jag vet att vi försöker vinna billiga poäng på den lokala tidningens tillkortakommanden så fort vi får chansen. Eller vänta, vi försöker och lyckas. Men nu ska vi ska be att få lyfta på hatten, kräla in under den sten där vi kom från och applådera. Well played VLT!

Tisdagen den 16 juni hade VLT inte mindre än 44 sidor om ungdomsfotbollen och dess betydelse för barn och ungdomar i en bilaga.

Det kan vara den enskilt bästa läsningen jag, som prenumerant sen 15 år, fått i VLT — någonsin.

Så, hatten av och den allra djupaste av nigningar vi kan förmå (vi är gamla och vissa av oss gravt överviktiga – andra är bara muskellösa).

… Ja just ja. VLT ber att få hälsa att vi bryter mot upphovsrättslagen genom att publicera en av deras bilder på bloggen. Inte ett ord om den trafik som vi genererar till VLT:s bloggar och vice versa. Det är skönt att folk som Bo Lundkvist, t f administrativ redaktionschef finns, så man vet att tidningsvärlden har sig själv i partär.

Försökte få veta mer om VLT:s policy på deras webbplats. Det enda jag lärde mig var:

1. Inte ett ord om att VLT:s nya webbplats diskriminerar handikappade exempelvis. Skumt.
2. Inte ett ord om att VLT:s “journalister” använder webben som källa för nyhetsrapportering i sitt eget namn.
3. Bara ett stort dumt copyright.

Du vinner Bo. Du. Vinner.

Jag har i vanliga fall inte mycket till övers för Aftonbladets Lasse Anrell, men den här bilden som han tagit på sig själv under Champions Leaguefinalen i Rom, den är magisk. Den är komisk ur så många bisarra perspektiv att jag inte kan sluta skratta när jag ser den.

Tack Lasse.

Läste igår Pasi Hiirikoskis helsida där han sågade en VIK-spelare hårdare än någon sågat i VLT någonsin och gick ut med att han KRÄVDE att spelaren i fråga max skulle få en chans till. Det är förvisso precis i vår riktlinje att såga folk till höger och vänster men ska man göra det när man är anställd av länstidningen för att skriva om hockey? Pasis blogg, och numera även hans spalter i pappersformen av VLT, är en jag-är-übersupporter-till-vik-text som får mig att börja fundera massor.

Jag betalar alltså för en tidning som skickar Pasi på reportageresa till USA för att följa en fjunig rookie och sen när han kommer hem så ger man honom frikort till vik-shopen så han kan klä sig i så många gul/svarta plagg han kan och sen sitta och skriva åtta inlägg om dagen om sina stora idoler? I sportens värld så får (oftast) inte en match dömas av en domare från något av lagens hemstad, kan man inte få igenom att fr.o.m. nu så får inte en anställd reporter skriva om sitt favoritlag?

Vad är nästa steg i VLT:s utvecklingsplan? Ska Kävin Johansson få åka varje helg till England och göra ingående reportage om Ipswich? Magnus Jähresten kanske själv vill göra ett “Ett år med Black Army – Huliganismen från insidan“? Markus Bäckström får en månad i Kazan för att följa någon avdankad hockeynörd i ryska andradivisionen? Nejdu.. istället så ska den kära tidningen lämna över allt ansvar för UNG SPORT till föräldrar och ungdomsledare som brinner för sitt lag. Det enda VLT kommer att behöva göra är att rätta till diverse stavfel så har man fyllt en sida i veckan utan att behöva avlöna någon anställd. Hur kommer detta sig då? Är det för att Pasi handlat för många souvenirer inför VIK:s 10-års kalas? Som mångårig prenumerant så önskar man att man fick svar på det här. Tills dess så tvingas jag läsa en supporters egna tankar varje morgon.

Snälla kan inte kvalserien ta slut snart så vi slipper Pasi i tidningen? Ge hans plats till Jonathan Sjunnesson eller Sammy Akkurt över sommaren att skriva om VSK eller Syrianska, borde bli ungefär samma resultat.

Just när man trodde att man inte kunde sjunka längre ner så slår pajasen till igen med en helt sjuk rubrik.

Som Jonas och jag kom fram till: Om man blev opererad av en kirurg som var lika kass på sitt jobb som Pasi är på sitt, hur stora är chanserna att man skulle överleva då?

Bildtexternas ohotade mästare slår till igen: “You’re gonna wake up back at Spurs”

I England finns korpserier, precis som här hemma i Svedala. De spelas i något som kallas five-a-side matcher. I senaste numret av FourFourTwo så finns en genomgång av året som gick, och de tio viktigaste händelserna. På tredje plats finner vi Englands kanske sämsta lag, FC Fossa. Sen de gick med i Stockport Powerleague för sex år sedan har de spelat 82 matcher, vunnit två och förlorat 71 — samt släppt in 1272 mål.

Vi noterar också några hysteriskt roliga lagnamn. Ett axplock: Blue Kipper, Out of Date Cakes, Barely Athletic, Carlton Asthmatic FC, Jesus Christ Superstars (från Stoke), Surreal Madrid och Ladzio.

Läser i dagens lokala blaska att västeråsmålvakten Erik Biselius ska åka och träna med italienska Serie B-klubben AlbinoLeffe.

Det här mina vänner, är humor på så många nivåer så jag vet inte riktigt hur jag ska bryta ner det. Biselius är en målvaktstalang från Västerås som står i mål i svenska landslagets U-någonting-trupp. Han har bitchat i Västerås i två säsonger om att han ska bli förstekeeper, och nu när han ska bli det så drar han?

Men framförallt, AlbinoLeffe… Really? Hur tänkte de svenska fansen när de valde att hålla på dem? Stackars satar.

Hur sjunger de på läktarna? AlbinoLeffe sha la la la!!

Fotbollströjor är dyra. Jag har spenderat tusentals kronor på dem själv.

Så man kan ganska lugnt säga att pengar var orsak A, B och C bakom den här historien. Juventus materialförvaltare stal tusentals tröjor med avsikten att sälja dem på svarta marknaden.

Polisen beslagtog massor med Juventusprylar i materialarens hem.

Han arresterades när han var på väg till Spanien. Varför han skulle till Spanien för att sälja italienska tröjor förblir ett mysterium.

Om det finns någon som helst rättvisa i världen så måste Hull City få spela i Premier League så länge Phil Brown är deras manager.

Skåda Daily Mails fotoreportage efter att Hull låg under med 4-0 i halvtid mot Manchester City. Phil Brown lät inte ens sina spelare gå in och värma sig i omklädningsrummet.

Överbetalda vuxna män får sitta i gräset och skämmas inför sina fans, och tränaren går alltjämt och skriker åt dem.

Läste i dagens VLT när jag satt på toa, för skit ska ju som sagt med skit fördrivas, att Karwan Saeed Foad inte blir släppt till Västerås IK av sin klubb Skiljebo SK. Gääääsp, när skrev jag om det här? Just ja, 9 nov var det.

Mest roligt är väl ändå Christer Fredrikssons uttalande. Och förlåt Christer, vi känner varandra sen typ hundra år tillbaka men jag är tvungen att skriva om det här.

På frågan från Kevin Johansson (nyss fyllda 18 år) om det inte är en ekonomisk fördel att slippa betala lönen för Karwan som inte är ordinarie så svarar Fredriksson:

“Så kan man se det, men tänk om vi skulle släppa honom bara för att se honom göra fem mål på oss i derbyt senare”

Men vänta här nu. En spelare som enligt klubben mest är lämpad att spela i sitt farmarlag Skiljebo/Hamre i division 4 är man livrädd för i ett derby där han kanske gör FEM mål i samma match? Om Karwan är så jäkla bra att han har potential att sätta fem mål (rubriken på vlt.se skulle vara “FEMomenalt”) på Skiljebos försvar så bör man väl satsa allt på honom. Skiljebo ska ju tillhöra toppen och då ha seriens bästa försvar och att då INTE vilja ha en kille i laget som gör fem mål i en match mot ett sådant kompakt försvar är väl vansinne?

Nejdu Christer, antingen så mörkar ni något som ligger begravt sen Jackie Sjöstrand satt som ordförande i klubben eller så har ni ingen som helst koll på hur bra eller dåliga era egna spelare är. Och jag måste nog säga att det är det sista då notisen om Jimmie Sjöstrands (inget släktband till nämnde Jackie) övergång innehöll följande citat av Fredriksson:

“Det är en spännande spelare, sen återstår det att se om han tar en plats i 16-mannatruppen”

Har man värvat en mittback till Skiljebo eller till farmarklubben då?

Slår upp VLT på köksbordet och ser till min fasa att det har hänt igen. För vilken jävla gång i ordningen ser man den här rubriken skriven av allas vår lilla hockeypajasjournalist?

Nu får det fan vara nog. Fem gånger på en säsong redan eller så. Inte en gång till nu. En gång till och jag säger upp min morgontidning och går över till DN där det iaf är journalister som skriver. Avgå ALLA!

Det går inte som planerat på Stamford Bridge — Chelsea är en poäng från ligaledning och har seriens bästa målskillnad.

Ja, det är verkligen så illa.

När Phil Scolari hade en såkallad frågestund med fansen, så kritiserade han lagets transferpolicy och klubbens ägare. Chelsea svarade på gammal skön Sovjetmanér med att tona ner hans uttalande.

Så återgivningen av ovan nämnda frågestund, som lämnades ut av klubben, utelämnade kritiken mot klubben.

För trots allt, vad ska vi med Chelsea till om det inte finns massor med onödig drama som hör hemma i Days of Our Lives eller annan tv-såpa?

Jag älskar verkligen When Saturday Comes. De gör de absolut bästa omslagen pengar kan köpa, och nu kommer Harry Redknapp och blir omslagspojke för decembernumret.

“Run around a lot and kick it in the net”